(vänjer, vande, vant, vänj, vänja)
göra van, träna
<A vänjer B/sig (vid) att + INF>
acostumbrarse; habituarse
(adquirir el hábito (de algo))
Exempel
- vänja sig vid att leva enkelt — acostumbrarse a vivir de manera sencilla
Uttryck
- vänja sig av med ("lägga bort") — desacostumbrarse; deshabituarse; quitarse el hábito (de drogas: desintoxicarse)